MariaEmma

Nu är boendet äntligen fixat, så jävla skönt, känns som man äntligen kan andas ut lite och allt börjar fixa sig. Tänk snart är det dags...Jag är fan nervös.
Vad ska egentligen hända, hur kommer det att bli med allt, allt känns som ett enda kaos just nu.
Ändå fast det inte är så långt så kommer det inte bli som det brukar, kan inte hjälpa att känna som att jag lämnar allt bakom mig..

Usch, helena jag kan säga att jag börja gråta i lördags efter att vi sagt hej då, allting kändes så himla jobbigt. Och endå vet jag att jag har ett antal till sånna hej då att säga.

Allting blir inte alltid som man tänkt sig eller planerat och allt man gör blir inte alltid rätt, men vad ska jag göra? Jag är trots allt inte mer än människa, tyvärr.