So close no matter how far

Now you're gone, I realise my love for you are strong ! And I miss you here now you're gone.

Saknad är nog den värsta känslan som finns, speciellt när det saknas så mycket. Den gör mig på väldigt dåligt humör och gör mig till en person som inte har lust att göra ett skit.
Det är äckligt tomt här nu när conny o co har återvänt hem..och känns som jag inte riktigt tog vara på den tid som dom var här, vilket ger mig dåligt samvete. Så det blir en tripp upp till dom inom den snaraste framtiden, fast vet endå inte om jag har någon lust, självklart att jag vill träffa dom. Men känns som jag bara kommer sabba för mig själv ännu mer, när jag väl är där och då  kommer det bli dubbelt så jobbigt att lämna allt när det är dax att åka hem igen.
Har ju egentligen inget här att göra, för jobbet lyser med sin frånvaro och pluggandet kan jag lika gärna sköta där som här. Hade helt klart gjort som Nils ville, följt med dom hem, om det inte hade varit för onsdagen, onsdagen med stort O :P
Min lilla sötnos som fick mig att börja gråta när dom skulle åka, uscha, han är för söt och har sånna funderingar för att vara så liten. Och han ville så gärna att jag skulle vara där på hans födelsedag på fredag, så vi får väl se, finns inget jag hellre skulle vilja nu. Bara komma bort härifrån, en välbehövlig paus helt enkelt , för nu finns det inte särskilt mycket att hänga i julgranen.

So close no matter how far. All this word I never say. And you never gonna hear.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback