Tro, jag vill känna tro.

Det är jobbigt att behöva känna, att skämmas, eller skämmas kanske inte är det rätta ordet. Jag vet bara inte vad för ord jag kan sätta på den här känslan..eller dom här känslorna. Jag kanske inte ens borde känna dem, kankse bara är något som jag förstorat upp i min skalle, eller så kanske det är helt rätt.Jag vet bara inte.
Vet bara inte hur jag ska göra för att slippa,det kommer bara att upprepas gång på gång, det vet jag i allafall. Hur jag än gör så blir det tillslut bara så här.  
Är det så här jag har blivit, är det här jag..? Om jag inte ens själv kan svara på den frågan hur ska då någon annan kunna göra det..

Skönt att tillbringa en helg härifrån hos brorsan, ett förösk till att få lite perspektivpå saker och ting. Vet inte riktigt om det lyckades, men det var i allafall ett break. Har ägnat de senaste dagarna åt att gosa med världens sötaste kattunge och med de två sötaste barnen i världen. Kärlek. 

Imorgon väntar allvaret igen.

Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar, svaren är en viskning i en värld långt bort.


Kommentarer
Postat av: Helena

Men gummman kom heeeem!! Du kommer väl hem när du fyller år iaf!!!??<3<3<3<3<3<3<3<3

2008-11-09 @ 22:41:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback