MariaEmma

Jobba, jobba och sen så jobbar vi lite till. Trivs iaf jätte bra på mitt nya super heta jobb nu :P va lite tufft i början men nu börjar jag verkligen komma in i det och känner mej som en i "gänget" :) tur att det finns snälla och hjälpsamma människor säger jag bara!

Så nu ska jag väl föreställa en vuxen individ? Jag sitter bara här och väntar på att livet ska börja snart..men ingenting händer, sitter fast i samma gamla hål som förut. Börjar bli ganska tröttsamt det här, och börjar bli ett enda långt tjatande precis som en småunge. Men vad ska man göra då. Antar att jag får vänta...ett tag till iallafall.

- Grant my last request, and just let me hold you.


Saknar alla! känns som jag inte har något umgänge längre, inga att bara vara med. Allt måste hela tiden planeras nu, vilket jag hatar. Jag vill ha det sådär spontant, precis närsomhelst. Jag vill ha det så som jag alltid har velat haft det, klarar inte av att va ensammen. Jag vill ha tillbaka mina vänner, mina rastkompisar och mina betydelsefulla. Det känns tomt utan er. Och jag är inte alls densamma som jag var förut, nu är jag bara...en vandrande sak.
Man vet inte vad man har förns man förlorat det, totally right, kan inte bli mera sant än så.

Idag har jag vart på körskolan, och kämpar vidare med min teori och snart, snart så sitter den och då jäklar då är det dags. Jag ska fixa det, punkt slut!
Sen träffa jag Tess för en liten stund på stan, var tänkt att jag skulle till gymmet sen, men då kom pappa o hämta mej så åkte vi till farbror Håkan i bushen :P för att träffa mina kära halmstadsbor även kallade mina kusiner. Och jäklar vilka snyggingar det kommer bli, både casper och adrian har ju blivit så stora nu, träffas allt för sällan.
Det blev en liten spontan släktfest där, med vin och räkmackor, och jag trivdes som bara den ja :) Farbror Patrik är rolig han, kan inte fatta varför jag aldrig har nån pojkvän att visa upp, och vad ska man svara på det :P inget seriöst här inte blir konsigt nog alltid mitt svar.

Synd att det ska krävas såna här omständigheter, som farfars begravning imorgon, för att vi ska träffas hela släkten. På ett sätt känns det fel att känna så här men endå så känns det bra att få träffa all släkt imorgon eftersomd et är så sällan vi ses. Och jag känner mej inte sorgsen alls inför begravningen vilket skrämmer mej , man börjar ju tänka vad för kall människa jag är egentligen. Men jag kände ju egentligen inte min farfar och de senaste åren har han ju inte ens vetat vem man är, bara legat där ocht tynat bort. Så det här var nog det bästa som kunde hända trots allt.
Jag blev även tillfrågad om jag ville sjunga på begravningen, men varför då? Det kändes oxå fel, att sjunga just på den här begravningen, men för alla andra som gått bort i min närhet då, där har jag ju inte sjungit. och dom har endå betytt mer för mej och haft en mycket större del i mitt liv. Samtidigt som det känns känslokallt att säga och känna så inför min familj, men det känns bara inte rätt.
Så är jag en känslokall person egentligen eller vad? - krävs verkligen en tankeställare, för det vill jag verkligen inte vara eller framstå som.

Dagen började med att mobilen ringde imorse kl 8, vem fan är det nu tänkte jag, dolt nummer hmm..orka svar nää. En kvart senare ringer det igen, men va sjutton.. Ajuste kanske ska svara, kan ju faktiskt vara nåt jobb kommer maria på efter många om och men. Och jo mycket riktigt så var det ett dagis som behövde hjälp och undrade om jag kunde komma :) blev jätte förvånad att dom hörde av sej så snabbt eftersom jag anmälde mej som intresserad i fredags! Så varför har jag inte tänkt på det tidigare?! Sen ville dom att jag skulle komma tillbaka imorn, och det skulle jag gjort väldigt gärna för jag trivdes jätte bra, men då börjar min introduktion på börsen så nu är det full rulle helt plötsligt. Hur hände det här om jag får fråga, från att vara dött som i graven till väldigt mycket liv.
Sen fortsatte det hemma med ett mess från tess så jag var bara tvungen att åka in till henne o ge lite stöd, även fast jag kanske inte va till så stor hjälp. Sedan snodde jag hennes cykel för ett race ner till teorilektion, och sen vidare till gymmet i spöregnet ska tilläggas. Tillbaka till tess lämna cykel säga go natt, mot bussen fort! Stötte på ett gäng killar som fråga om jag va tillsammans med afganhistanen som bodde där, men nää där had edom ju lite fel. Sen vart jag inte av med dom förns bussen kom. Dom måste fan vart hög på nånting, för dom va riktigt högt uppe i de blå. Och nu sitter jag här, nyss hemkommen. Vilken dag!


Och imorn fortsätter det med första jobbdagen, faktiskt lite nervös. Men det ska nog gå bra. Bäst jag går till sängs nu så jag kommer upp imorn bara, men det kommer nog bli svårt att sova o varva ner, mycket o tänka på.

Måste ju också passa på att säga välkommen hem till min bror o co, till det härliga kalla och regniga Sverige. Lite sent men ändå :) Tycker om er och saknar er som bara den! <3


Puss o Kram Skumbanan

Fy fabian vilken underbar dag på grönan idag med mitt älskade gäng! :) Håkan, du är så underbar!!! Jag säger bara det att den som inte har sett Håkan live, har verkligen missat något! Det går verkligen inte att beskriva den känslan, ryser bara jag tänker på det :)
Bästa låt för dagen: Hurricaine Gilbert (delad med- Det är Så jag säger det :P)
Bästa karusell för dagen: Kattapulten- så sjukt skön

- Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva
Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan


Tack till mina älsklingar för ett minne för livet, och en utmärkt fortsättning på vår tradition!


Nu blir det sängen för mej, helt slut efter denna dag, med spöregn, våra underbara regn ponchos, karuseller, HÅKAN, tequila och ett allmänt segt huvud..men tack o hej iallafall. Jag ska inte klaga, och det gör jag inte heller ;)


Puss o Kram Skumbanan